Historiens vingslag i Skåre

SKÅRE . Hur mycket finns det att berätta om fiskeläget Skåre? Samma fråga inleder boken ”Skåre då och nu” från 2011, blott en av hela två volymer som det aktiva byalaget i Skåre publicerat för att besvara den.

Så mycket information och bilder fann nämligen byalaget i sina gömmor, och i mannaminnet hos de knappt 150 byborna.

Redan i december 1715, inte långt efter att byn väster om Trelleborg fått en dokumenterad bofast befolkning, går byn rätt in storpolitikens hetluft. Då återvänder nämligen Karl XII från åratal av exil för att rädda vad som räddas kan av den nyss så stolta stormakten Sverige.

Av det blir det inte så mycket, men det är en annan historia. ”Stafstenen” vid Stavstensudde markerar helt fel plats för kungens landstigning; enligt samtida skildringar var det i Skåre han satte foten på fast fädernesmark.

På Karl XII:s tid fanns förstås ingen riktig hamn – blott en stenbrygga vid ett rätt så oansenligt fiskeläge. Först 1936 fick Skåre en riktig liten hamn, till en kostnad av 187 000 kronor. Landshövding Fredrik Ramel invigningstalade vid detta skårebornas stolta ögonblick.

Dess värre stängdes hamnen rätt snart av med taggtråd och järnkedja, när kriget bröt ut 1939. En skylt upplyste om att utlänningar inte fick vistas där. Men efter kriget frodades fisket, och från 1970-talet blev fritidsbåtarna allt fler.

1988 fick dock Skåre Fiskarförening, ”ålaföreningen” kallad, träda i likvidation. Numera är det bara en handfull fiskare som kallar Skåre sin hemmahamn. Desto fler sälar bebor klipporna väster om byn, vilket kan ha ett samband.

Byns sista affär stängdes 1962. Men fiskehamnen fick ett nytt kylhus 2010, och läget har behållit sin pittoreska charm – kanske tack vare det lite undanskymda läget på Söderslätts kust.