Författare: Katarina Ambohm

Vägen mot en ny lekplats

… tog fart våren 2020 när det stod klart att kommunen forslat bort den (enligt barnen) fina och (enligt oss vuxna) slitna båten, för att inte ersätta denna med annat lekredskap. Vi befann oss i pandemitider och flera av oss arbetade hemifrån och hade barn hemma med jämna mellanrum p.g.a. strikta förhållningsregler i skola och förskola. Lekplatsen var därmed ett givet för- och eftermiddagsnöje och extra välbesökt denna vår. Trots invändningar från Byalaget hyste kommunen till en början inga planer på att ersätta båten, utan planerade istället att på sikt anlägga en helt ny lekplats. Byalaget informerades om att Skåre var en av tre lekplatser i kommunen som inte restaurerats på mycket lång tid och därmed var prioriterad för upprustning – dock saknades medel för detta. En dialog med kommunen tog fart och ett gediget övertalningsarbete resulterade efterhand i ett beslut om att renovering av lekplatsen skulle prioriteras redan samma år. Vilken lycka! Vi gavs möjlighet att inkomma med tankar och idéer om hur lekplatsen skulle kunna utformas och vilka lekredskap som skulle anläggas. Att lekplatsen inte förändrats (alls) sedan undertecknad var barn på 80-talet fick oss att tänka till och fundera kring hur en modern lekplats ser ut idag. Vi inhämtade bl.a. inspiration från Fågellekplatsen i Tygelsjö och lekplatsen på Flaningen i Trelleborg. Vi önskade naturmaterial som harmoniserade med utkiksplatsen för sälarna och önskade en lekplats som skulle tilltala både de små men även de lite äldre barnen. Parkansvariga vägde in våra idéer och tog fram ett förslag tillsammans med en naturlekplatsarkitekt. Redskapen beställdes och en tidsplan togs fram. Barnen i byn var ivriga och besökte lekplatsen dagligen för att se om arbetet med rivning och bortforsling kommit igång. Men vilken tid det tog! Åtskilliga telefonsamtal och mejl skickades till ansvariga på parkförvaltningen. När skulle arbetet komma igång? Så en dag stod den bara där, den gula Caterpillern, och resultatet blev över förväntan. 

Vid pennan, Katarina Ambohm