Skåreboträff 21 Januari – Nostalgi för Trelleborgare och Skårebor
Vilken skön och varm kväll det blev i nostalgins tecken, då Skåre byalag hade sin månatliga Trivselkväll. Som vanligt ägde den rum i Båtklubbens lokal på Skåre hamn och föredragshållare var Sven Nilsson, välkänd från Föreningen Gamla Trelleborg. Han är sedan länge en kulturprisad samlare av vykort, fotograf av trelleborgsmotiv och från byarna runt omkring, tillika ivrig filmare. Vilket har resulterat i flera böcker och utställningar. Och Sven hade verkligen laddat upp med bilder som fick den fulltaliga publiken att helhjärtat engagera sig i föredraget.
Det var under sin tid som sopmaskinsförare som Sven Nilsson började plåta trelleborgsvyer. Han rökte inte och i fikapauserna blev det tid för att dokumentera Trelleborgs byggnader och platser. an rökteAllt eftersom vykort och bilder förevisades väckte de till livs minnen hos tittarna och det blev ett givande och tagande av Trelleborgs skiftande historia.
Här visades bilder på hjulångaren Svea, fartyget Rex som gick på grund vid Rügen, postångaren Freja, Johanna som länge låg förtöjd i hamnen, Solfjädern, Albäcksstugan, Solgården, Per Palmblads segelbåt, Tryckarehusen, Petterssons skeppshandel, Caltex, den gamla klockan på Nya torget m fl nu försvunna vyer. Där ute ven vintervinden men där inne i båtklubbens lokal serverades hett kaffe och hembakat samt ljuva, varma minnen.
:
Trängseln var stor när Sven Nilsson berättade om och visade bilder från det gamla Trelleborg med omnejd.
Skåreboträff 25 februari – Stort Skåre-intresse för det marina
Fullsatt hus blev det som vanligt när Skåre byalag arrangerade sin månatliga trivselkväll i Båtklubbens lokal på hamnplan. Denna gång stod det marina på dagordningen, närmare bestämt hur det blivande marina naturreservatet påverkar Skårebornas liv och leverne.
Marinbiolog Filip Hvitlock och Matilda Gradin från Trelleborgs kommun klargjorde begreppen, även om Filip Hvitlock erkände att ju mer man sätter sig in i det marina, ju mer komplicerat blir det. Inte undra på det när det i en droppe havsvatten finns ett i stort sett oräkneligt antal märkliga väsen. Medeldjupet i haven är 3 700 meter, så droppen havsvatten gångrat med detta på längden och höjden – ja, tanken svindlar. Det går 31-34 gram salt per liter vatten, vilket kanske inte låter så upphetsande, men tar man bort allt vattnet så skulle det bli ett 150 meter tjockt lager med salt över hela den torrskodda jorden.
Sedan berättade Filip om gaffeltång som kan bli till gelatin och ålgräsängar (kan man röka sådana?) och hade då verkligen publiken på gaffeln.
Efter den fascinerande marinbiologiska genomgången kom det sedan på Matilda Gradins lott att närmare förklara hur det kommande naturreservatet påverkar enskilda, fiskare, markägare och badande trelleborgare samt turister i en skön förening. Badplatsen vid Skansarna skall vara kvar, tångrensning skall utföras som tidigare, vissa bryggor får även en framtida roll i vattenlandskapet medan andra utan s k ”hävd” lever mera riskfyllt.
Det frågades dessutom mycket om den planerade snorkelleden och den kanske kan bli till ett komplement till den länge efterlysta cykelleden.
Det diskuterades så mycket att de stackars representanterna från Trelleborgs kommun länge fick vänta på en upplivande mugg kaffe med tilltugg. Som pålägg fick de dock en hjärtlig applåd för vänligheten att komma och beskriva, förklara och tillrättalägga.
Skåreboträff 15 April – Kommunalrådet grillades av grannarna
Torbjörn Karlsson, Trelleborgs nya kommunalråd, fick bekanta sig med sina grannar när Skåre byalag ordnade en fråge- och informationskväll i förra veckan. Torbjörn Karlsson, som återvänt till Trelleborgs kommun efter 45 år i ”förskingringen”, är sedan 2,5 år bosatt på Skåre.
Ett drygt 30-tal Skåre-bor mötte upp i Båtklubbens hus för att ställa frågor om vilka planer kommunen har för fiskeläget. Det blev en lång och ingående diskussion om de dåliga kommunikationerna till och från Skåre och om hur de boende ska kunna ta sig till centralstationen i Trelleborg för att åka pågatåg till Malmö.
Torbjörn Karlsson kunde inte lova någon lösning på bussproblemen, men sa att det fanns planer på någon form av beställningstrafik. Ett annat hett debattämne var frånvaron av cykelväg mellan Skåre och Trelleborg.
Skåreborna var överens om att det är livsfarligt att ge sig ut på cykel på väg 511. Dessutom behövs cykelvägen för alla, inte minst ungdomar, som ska till Skåre Skansar för att bada under sommarhalvåret.
Kommunalrådet höll med och påpekade att cykelvägen borde ha kommit till för länge sedan men att den av olika skäl hela tiden skjutits på framtiden.
Sista ämnet för kvällen gällde det eftersatta underhållet. I hamnen. En av fiskarna påpekade att Skåre hamn behöver muddras och de livsfarliga hålen på pirarmarna lagas, men att det verkar som om alla pengar till de mindre hamnarna går åt till att få bort tången i Smyge.
Efter två timmars ”grillning” tackades Torbjörn Karlsson med blommor och vin.
Gullbergkväll på Skåre 29.5
När näktergalen kom till Skåre och fiskmåsarna tystnade, ja, då var organisten i Hammarlövs församling, Göran Christensen, där i Båtklubbens lokal och höll ett bejublat och hjärtevamt sångföredrag om Hjalmar Gullberg, han som bland mycket annat skrev ”Jag bor vid ett rastställe…”. En dikt inspirerad av hans närhet till havet i Falsterbo.
Men näktergalen, den sjöng från början i Malmö, då Hjalmar Gullberg låg på sjukhus i Malmö och för poeten stod då fram den tid, då hans förtvivlade mor i hemlighet skulle föda honom. Ett barn som var ovälkommet, eftersom hon ännu inte var gift med fadern, ett barn som föräldrarna lämnade bort, eftersom de ville undvika skandal. Ett barn som modern in i det sista vägrade att erkänna.
Men Hjalmar Gullberg fick en kärleksfull uppfostran hos fosterföräldrarna, nödvändiga pengar för hans skolgång kom från de riktiga föräldrarna, men ett konstlat samröre med dessa fick han smyga sig till. Genom att stå på Gustav Adolfs torg och titta mot de upplysta fönsterna i deras paradvåning.
Genom Hjalmar Gulbergs olika dikter eller sånger, han kallade sig själv sångare, lotsade Göran Christensen den fulltaliga publiken i Skåre båtklubbs lokal genom Hjalmar Gullbergs märkliga, dramatiska och hjärteknipande skaldeliv. Ända fram till tiden med Greta Tott och hans svåra sjukdom med andningsbesvär som slutligen ledde till att han lät sig sjunka ner i Yddingen. Dikten heter ”Det finns en sjö och aldrig mer”.
Göran Christensen, som nu drar sig tillbaka från organistrollen i Hammarlövs församling, tolkade på ett innerligt och finstämt sätt Hjalmar Gullbergs dikter, oftast genom sina egna kompositioner. De tillstädsekomna, som verkligen fick ”knöka” sig in, fick höra alla pärlorna i Gullbergs diktning, från ”Han kom som en vind” till ”Jag bor vid ett rastställe”. Det var så att Hjalmar slutligen fick ärva de riktiga föräldrarnas gård i Falsterbo, en plats som gav honom stor inspiration.
Skåre byalag anordnar varje månad en Skårebo-träff i Båtklubbens hus i hamnen på Skåre. Ett evenemang som har blivit så populärt att Båtklubbens lokaler snart måste byggas ut om det skall fortsätta på detta sätt. Stort tack till Göran Christensen för en underbar sångarstund, han återkommer förresten på Karoliner-dagen på Skåre 11 juli, då han skall tolka Bellman, och givetvis också ett stort tack till arrangörerna för Gullberg-träffen.
Göran Christensen stod för en fantastisk Hjalmar Gullberg-kväll vid hamnen på Skåre.
Skåre Byalag 2015-09-16
Om stenar kunde tala
Politikerna, särskilt de lokala, brukar säga att de ”vänder på varenda sten”. Men man behöver inte vara politiker för att vända på de stenar som uppenbarar sig i ens väg. ”Äventyrsvandrarna”, med hemvist på sydvästkusten, har genom milatals och åratals av gediget trampande längs den sydskånska kusten vänt på så många stenar, att man tyckte sig höra ett klapperstens-rassel när Skåre byalag höll sin sedvanliga och månatliga Skåreboträff i Skåre båtklubbs lokal. Inbjudna föreläsare och stillfilmsmakare var Eva Marie och Hans Ove Bramsved och dessa stenkunniga personer sekunderades av Agneta Renström, Skårebo i femte generationen och stentung aspirant på 10.000-kr frågan när det gäller Skåres historia i dåtid och nutid.
Det blev en fascinerande vandring runt vår kära kusttrakt där allt från litorina-vallen
till olika stendösen, konstiga konstgjorda öar och släkthistorier passerade revy. Stillbildsepos åskådliggjordes på ett sådant charmant sätt att de verkade som rörlig film, men det var kanske de smäktande melodislingorna som hjälpte till.
Som alltid när gamla och unga Skårebor träffas kom snacket igång och det verkade sannerligen inte som om någon i sällskapet behövt ta en intensivkurs i den gamle greken Demosthenes geniala metod att öva upp taltydligheten genom att prata med munnen full av stenar. I så fall vore det att denna metod överflyttats till inmundigandet av goda bullar och kakor, men det verkade inte som om någon i den fulltaliga publiken hade svårt med förståelsen eller något att invända mot denna modernisering.
Eva Marie och Hans Ove Bramsved i berättartagen.
Skåreboträff 14:e oktober 2015
ASTRID LINDGREN I ORD OCH BILD
Författaren och kusinbarnet Dag Lennartsson kåserade och visade många intressanta bilder från Astrids uppväxt i Vimmerby men även från hennes tid i Stockholm.
Det var en kväll med många historier om en av våra mest folkkära författare. Att vara en god berättare är helt klart ett släktdrag och vi fick veta mycket om Astrid som vi inte visste tidigare.
Skåreboträff 2015-11-04
Kalle Dussin med historiska russin
Nu var det på det viset, att Per Stenberg vid den Karolinerdag som i somras anordnades av Skåre byalag höll två uppskattade föredrag om Karl XII:s färd över Östersjön och landstigning vid Skåre Skansar. Han pratade som alltid mycket engagerat, men det fanns inte möjlighet att visa alla hans kartor och dokument i utställningstältet.
Därför fick nu Per Stenberg vid den månatliga Skåreboträffen i Skåre båtklubbs lokal möjlighet att utveckla berättelsen om Karl XII:s vintriga flykt från Stralsund 1715 och belägga historiken med kartor och skrivna handlingar. Innan han började föredraget serverades ärtsoppa med varm (om man så önskade) punsch, och det var säkert något som kung Karl också skulle ha velat stärka sig med när han och hans följeslagare knackade sig ut genom isen från Stralsund.
Det blev en högst äventyrlig färd där det kungliga följet bytte ut slupen mot en gammal lastgaliot, ”Hvalfisken”, som satte fart mot Ystad. Vid middagstid siktade man brigantinen ”Snappopp” och bytte på nytt farkost. Men vädret försämrades, kompassen sprang runt, och man valde att styra mot kusten vid Trelleborg. Dit anlände kungen med sällskap, ett pyttelitet ett, kl 5 om morgonen den 13 december, dock trots att han var konung inte försedd med ljuskrona i håret. Ty Lucia-dagen var vid detta lag ännu inte uppfunnen.
Med det lilla följet gav han sig obemärkt genom den sovande bondbyn Trelleborg, som vid den tiden hade mist sina stadsrättigheter. Och vidare till Ystad.
Det blev en fascinerande berättelse som i alla drag bekräftade de teorier som framförts i flera böcker, bl a Skåre byalags andra publikation, ”Skåre – då och nu”. Landstigningen skedde alltså inte vid Stavstensmonumentet utan alldeles intill Skåres nuvarande hamn. Per Stenberg hade dessutom mycket att berätta om landshövdingen Carl Adlerfelt som 1768 lät resa monumentet vid Stavsten som ett minne av den historiska händelsen. Denne namne till kungen var en ytterst verksam och framåtseende man. Han förbättrade bl a de dåliga landsvägarna, införde vänstertrafik och föreslog åtgärder mot sandflykten i Kämpinge.
Ja, det var en föreläsning som hette duga och Per Stenberg avtackades med ljungande applåder av den fulltaliga publiken. Faran för hans egen del var att ärtsoppan var uppäten och punschen uppdrucken. Ty allt skedde i en rasande fart.
Per Stenbergs föredrag om Karl XII lockade en hänförd publik.
Skåreboträff 2015-11-29
Gorm ändrade på allt
Visst skulle man som sedvanligt sjunga julen in på Brepatsen på Skåre. Men Gorm den gamle – fast det var ett alldeles nytt lågtryck – satte krokben för detta evenemang. De goda skåreborna, som är vana vid alla sorters vindar, förstod omgående att här kunde man inte stå vid granen, som skulle tändas, och gorma julsånger mot varje stormby. Allra minst som Skåre inte är en by utan ett fiskeläge.
Så det gällde att tänka om, särskilt som den musikaliska familjen Olsson m fl hade förberett sig med upptryckta julsånger och den värmande glöggen stod och huttrade på spisen. Denna sattes nu genast igång när sällskapet hade tagit sin tillflykt till Båtklubbens lokal. Familjen Olsson representerades av tre generationer med tillägg av familjen Lindelöf, vilka alla som vanligt var förträffliga, med en liten extra julstjärna för sexåriga ”vokalissan” Alva, som bedårade publiken med sitt väna väsen och skönsång. Men så hade hon ju också ett fornnordiskt namn, likt Gorm, den stormige, som ursprungligen var vikingakung i Danmark under första hälften av 900-talet.
Nog om detta, men på Skåre sjöngs julen in med ”tusen juleljus”, White Christmas” och ”Mössens julafton”. Fast det finns inga möss på Skåre hamn. Det ser hamnens kattor till. Dessa kattor hade för säkerhets skull krupit in under hoddorna tills Gorm hade bedarrat och det blev ”Stilla natt”.
Gorm – den förskräcklige -gjorde att julen fick sjungas in inomhus i Skåre båtklubbs lokal.